Att springa tills jag började spy var vad jag gjorde i förrgår.

Det har varit de värsta dagarna i mitt liv som har passerat. Jag har väldiga koncentrationssvårigheter till allt, vilket kanske inte är så konstigt. Ingenting betyder något längre. Allt är totalt jävla meningslöst. Jag fattar inte hur det kunde gå såhär. Jag fattar inte. Det måste gå att ändra på. I det är möjligtvis en anledning till att fortsätta träna. Idag kunde jag dock inte fokusera på löpbandet utan gav upp efter dryg 20 min och 4,5 km. Sedan rodde jag 5 km på 30 min.

Efter att ha suttit inne hela dagen medan det regnat så tog jag mig till slut ut. Värt att notera var att jag lyckades pricka 7 röda ljus och stannade för fixa till skosnöret där jag hade nyckeln 3 gånger och att jag inte hade någon vidare löplust alls.

Löpband är verkligen tråkiga och jobbiga. Idag gick jag på ett och tänkte springa en mil men jag riktade ganska snart in mig på 5 km. Det avverkade jag på 23.09. Sedan satt jag på en taskig träningscykel och gjorde de andra 5 km men det gick knappt snabbare än vad jag egentligen borde kunna springa.

Efter att närmast ha täckt fötterna med compeed-plåster och tagit mig ut i kylan så gjorde jag idag ett klocktest som också blev någon form av test om jag överhuvudtaget kan springa för tillfället.

Jag steg av löpbandet efter 20 minuter. Då hade jag redan sänkt farten något och började få ont i foten. Det visade sig sedan att det var en av blåsorna jag skaffade mig i söndags med de nya skorna hade spruckit. På de 20 minuterna hade jag bara tagit mig 4.25 km enligt displayen. Cyklade sedan ca en mil på träningscykel på 30 minuter.