Personlig historia – Varför vegetarian/vegan?

Carina heter jag, är i dagsläget 24 år gammal och vegan sedan många år. Här är min berättelse.

Jag är uppväxt på en bondgård, där jag hjälpte till med djuren mycket i stallet. Vi hade bland annat kor, som varje vår födde kalvar. Jag kände mycket empati, så jag var ofta ute i stallet för att klappa dem, lära dem att gå och mata dem med nappflaska ifall det behövdes. Jag  investerade en massa kärlek och omsorg i dessa kalvar, såväl som i de vuxna korna som fanns i stallet. Varje höst/vinter kom någon stor djurtransport och hämtade kalvarna ur stallet, och sedan såg jag dem aldrig mer igen. Min pappa sa bara att de ”såldes”.

Det var inte förrän jag var i 7-årsåldern som min äldre syster upplyste mig om att kalvarna blev slaktade.

När jag förstod kopplingen mellan mina älskade kalvar och köttbitarna som låg på min tallrik, så blev jag äcklad och kände hur moraliskt fel det var. Oskyldiga söta kalvar som jag investerat en massa kärlek och omsorg i blev bestulna på sina liv och brutalt dödade, utan egentlig förnuftig anledning. Detta var inte okej, fastän hela samhället verkade tycka det. Det har format min känsla för rätt och fel väldigt mycket.

Därför blev jag vegetarian, när jag var 7-8 år. För djurens skull. På ett sätt var det som för att stå upp för alla de djur som jag tagit hand om, som sedan slaktats. Alla dem som jag haft personlig kontakt med. Att stå upp för dem, utav respekt för och kärlek till dem. Sedan dess har jag hunnit tänka och grubbla mycket mer på sådana moraliska frågor, och därför så småningom blivit vegan också (men det blev jag efter 10 år som vegetarian, vissa beslut tar ju lång tid på sig att mogna fram i hjärnan).

Som vuxen är jag stolt och förundrad över att jag redan som så liten och ung hade en så utvecklad känsla för empati och moral. Det är rätt häftigt, när jag tänker efter. Svårt att tänka sig att en liten 7-8-åring plötsligt säger ”Nej, jag tänker aldrig äta kött mer. Det är fel.”. Men så gick det till för mig. Jag önskar att mitt/mina egna barn också kommer att ha en stark känsla för vad som är rätt och fel. Jag längtar efter att i framtiden få ha etiska diskussioner med egna brådmogna och intelligenta barn.

Andra människor, som växt upp upp i städer eller större samhällen utan kontakt med ”köttdjur”, blir ofta istället vegetarianer på grund av att de helt enkelt ogillar kött eller kommer till insikt om att den stora köttindustrin är fel. Om jag växt upp i en stad så hade det säkert varit just köttindustrin som varit icke-tilltalande för mig också. Inte hade det varit på grund av ogillande av köttsmak i alla fall, eftersom jag älskar att äta alla sorters fejkkött.

Att jag så småningom tog steget vidare från vegetarian till vegan beror på mental mognad, etiska grubblerier och övertygande argument. Min syster, som tidigt upplyst mig om att djur blev slaktade, hade senare blivit vegan, och jag prövade länge att sticka hål på hennes argument utan att lyckas. När jag insett att det inte gick att sticka hål på argumenten för att vara vegan, så tänkte jag att veganism var ett naturligt nästa steg att fortsätta med i framtiden. Åren gick, och när jag skulle fylla 18 så kände jag att jag hade den där mognaden som saknats tidigare. Jag var redo för att ta ett nytt steg. Jag firade dessutom 10-årsjubileum som vegetarian, så vilket mer passande sätt fanns det egentligen att fira det på än att befästa det livsvalet ännu mer? Så när jag fyllde 18 blev jag vegan, och har inte ångrat mig en sekund.

Det känns helt enkelt moraliskt bra. Jag slipper ha dåligt samvete. Jag är fortfarande främst vegan av empati till djuren, men jag tycker också det är ett stort plus att veganism samtidigt är bästa valet även för miljön, globala rättvisan och den egna hälsan.

Flattr this!

3 thoughts on “Personlig historia – Varför vegetarian/vegan?

  1. Va fint =).

    Blev precis vegetarian och försöker delvis bli vegan jag med men att gå från köttätare till vegan direkt är lite för stort hopp. Speciellt då min kille fortfarande är köttätare, så hos honom är jag vegetarian och hos mig vegan ^^

    Tycker verkligen det är häftigt att du var så vis redan som 7 åring! Coolt!

    • Tack! Vad kul att du också tänker i de banorna 🙂 Det känns som ett stort steg att gå från vego till vegan, jag minns att det för min egen del kändes som ett gigantiskt steg innan jag tog beslutet. När jag sedan genomfört det så blev jag förvånad över att det faktiskt inte var så svårt som jag trott. Hmm, det skulle ju bli enklare för din del om din kille också blev vego – du kanske borde visa filmen Earthlings för honom? 😉 Lycka till!

Leave a Reply to carina Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *