att leva “open source”

Jag har sedan länge under många år sympatiserat och tyckt om tanken med open source. Jag har samtidigt under många år försörjt mig som utvecklare inom mer eller mindre properitära och stängda system etc och jag är ingen fanatiker som Richard Stallman på något sätt. Det här med var som är öppet och stängt etc när det gäller exemelvis programspråk och lösningar är inte alltid helt tydligt. Dock är tanken med att folk ska kunna se hur saker och ting är uppbyggda och själva kunna bidra och förbättra på olika sätt i sin grund oerhört tillalande för mig på ideologiskt plan. Möjligheten att kunna få reda på information, föreslå förändringar och, om det är en relativ öppen process även följa inte bara resultatet utan även processen, är oerhört tilltallande. Jag känner att just det sistnämnda är det lite si och så med. Det kräver ofta väldigt mycket tid och kunskap för någon utomstående för att orka sätta sig in i det och det är inte alltid ens möjligt samt att de flesta projekt har en fast hiearki, men i denna bloggpost tänker jag inte gå in så mycket på det praktiska. Jag tänker hålla det på ett annat plan och lyfta en tanke som inte har så mycket med open source att göra.

Att leva open source. Ja, jag vet att det inte är något bra uttryck men det låter beydligt mer klatschigt än “öppet liv”. Och ja, det här har kanske minst lika mycket att göra med kring att demokratisera och öppna beslutsunderlag eller bara att dokumentera sitt liv öppet att göra.

Jag hade gärna önskat vara mer engagerad i fler open source projekt etc, men det har kortsiktigt varit privatekonomiskt lönsamt att sälja min tid i timmar till att sitta med mer stängda lösningar där det jag gör ägs av någon annan och inte kommer andra till nytta. Jag tänker att på många sätt är det så det är inom många andra områden också. Politiker och andra beslutsfattare fattar beslut bakom stängda dörrar. Diverse upptäckter och kunskap hålls hemligt för att det sedan ska kunna användas i något syfte i vårt samhälle. Vi värnar om våra privatliv, inget fel i det, men vad är vi egentligen rädda för? Att folk ska lära känna oss? Förutom det rent basala kring att undvika bli utsatt för brått etc så finns det väl egentligen inte så många anledningar att hemlighålla beslut man tar etc. De samhällsmässiga absolut. De mer privata kan ju finnas anledningar att inte vara helt öppen. Exempelvis om man vill undvika inbrott, men själv tänker jag att jag är den jag är och jag försöker leva mitt liv på så sätt som är så bra som möjligt. Bra i detta sammanhang handlar inte bara om mig själv och de närmaste även om det naturligtvis är viktigt utan även en sådan sak som att jag är vegan. Det är ett aktivt val som jag har gjort varje dag i över 10 år. Det har funnits perioder i mitt liv då jag velat tona ned det, men det är vad jag tror på så det finns inget att vinna för mig att försöka dölja det.

Själv har jag under mitt liv varit partipolitiskt engagerad och yrkespolitiker samt under många år konsult. Jag känner att redan innan dess i skolan och under min uppväxt så har på olika sätt uppmuntrats att inte sticka ut. Ännu mer har det sedan blivit inte minst som politiker, men även som konsult och en del i vanligt arbetsliv och i samhället. Politiker lär sig tidigt att försköna sig själva och dölja allt som för någon större grupp skulle kunna betraktas som negativt både när det gäller personliga saker, men även kunskapsmässigt och åsiktsmässigt. Gärna ska man dessutom ha något ess i rockärmen som inte allt för sällan är något sätt att leda bort uppmärksamheten från någon sakfråga. Det kan exempelvis vara fakta eller bara aggressiv och meningslös retorik inte sällan mot någon motståndare och tro mig motståndare inom partipolitiken är alla även de inom egna partiet även om ingen någonsin skulle erkänna det. Partipolitiken handlar för mycket om att få bra valresultat och fina uppdrag och för lite om ärligt engagemang i samhället och stänger ute folk från påverkan. Men även i övriga livet så är det inte sällan som belönas med kortsiktigt tänkande kring att inte sticka ut för mycket på något sätt som kan tänkas vara negativt och inte vara allt för öppen kring processer för att göra olika saker och framför allt inte kring personliga åsikter om de inte är tillräckligt anpassade för tjäna. Privat har jag gjort några misstag i det förflutna. När jag ser tillbaka på det så hade jag kunnat undvika de värsta av dem (och ja… svek och otrohet är ganska illa) med en mer öppen attityd. Idag har jag en attityd som gör att jag har inget problem att prata om allt med människor som jag ger det förtroende. Det jag önskar i gengäld är feedback. Jag har inget problem att ha en öppet liv med en öppen process. Jag vet att jag inte har något att dölja och jag vet att om jag ger människor (även om det bara skulle vara ett begränsat antal) info kring mig, vad jag vill uppnå och vem jag är, så ger jag dem också en möjlighet att modifiera och förbättra det. På något sätt kan man se på hela livet som en utvecklingsprocess där andras erfarenheter och bättre kan implementeras. Om det sedan innebär att jag blir bättre i min yrkesroll, blir en bättre förälder, bättre partner eller helt enkelt gör ett bättre köp kan väl variera. Men med all fakta på bordet utan dold agenda eller hemligheter så är det mycket enklare att faktiskt vara säker på att man gör rätt. För om du då inte kan stå för dina handlingar och beslut, då kan du antingen mycket enklare se vad som blev fel och hur det kunde bli det eller också måste tillvaron kännas ganska jobbig. Själv vet jag vem jag är. Jag vet vad jag vill åstadkomma och jag vet att jag inte har något att dölja kring detta. Jag uppskattar hjälp från andra människor i form av råd, kunskap och erfarenheter och jag vet att de kan få all den information som är möjlig. På samma sätt hoppas jag att andra uppskattar om jag har möjlighet att med så stor precision som möjligt hjälpa dem med sina mål. Att jag vill hjälpa dem är kanske för att jag har information om att de överlappar med mina. Om någon inte uttrycker sina åsikter är det dock väldigt svårt att veta om de överenstämmer.

Vi lever idag inte i ett verkligt demokratiskt och öppet samhälle om man sätter verkligt stränga krav och det kanske inte är möjligt med hur mycket öppenhet som helst, men vad har vi egentligen att tjäna på att inte vara öppna med det vi tror på? Vad har vi egentligen att tjäna på att undanhålla information och kunskap för att försöka profitera på det? Tja, om vi har ett samhälle där sådant premieras så har vi ju det, men har vi ett verkligt öppet samhälle där vi hjälps åt och respekterar olikheter så har vi det inte. När jag står inför problem så vill jag ha hjälp. Om människor har så mycket kunskap som möjligt om allt kring det så har det större möjlighet att ge input som faktiskt hjälper. Det finns tillfällen i mitt liv där jag verkligen hade velat ha någon att diskutera saker med och ofta drömmer jag om hur mycket bättre allt hade varit om jag faktiskt kunnat diskutera de saker med någon som hade haft mycket information och hur annorlunda jag faktiskt hade agerat. Jag inser därmed att jag är den jag är och jag lever numera efter det jag tror på fullt ut. Webkameror etc i lägenheten är ett väldigt ytligt exempel, men jag har inget problem med sådant. Jag tror på det jag tror och mitt mål är att göra det bästa möjliga utifrån den övertygelse som jag har oavsett om det gäller det privata, politiska, yrkesmässiga eller övrigt samhällsmässiga. Det viktiga är att dela med sig av kunskap och erfarenheter och vara öppen med vad man egentligen vill uppnå. Om jag gör det genom att vara totalt ärlig och uppriktig mot vänner, är öppen med mina åsikter i arbets- och samhällssituationer eller totaldokumenterar mitt liv offentligt spelar mindre roll eftersom man förmodligen måste hitta olika sätt för att öppna upp sitt liv när det gäller olika saker. Men jag har nu insett att vara den jag är och på ett öppet sätt vara det så är jag mycket närmare den människa som jag vill vara, och jag kommer att lära mig mycket mer av mina misstag. Dessutom kommer jag bidra till mycket mer gott för min omgivning och uppnå de mål jag önskemål jag har mycket lättare. När jag vet att det jag lever för och efter är rätt och att jag lever efter att uppnå det så kan jag stolt dela med mig och ta emot förbättringsförslag och hjälp.

Flattr this!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *