Personlig historia – Varför vegetarian/vegan?

Carina heter jag, är i dagsläget 24 år gammal och vegan sedan många år. Här är min berättelse.

Jag är uppväxt på en bondgård, där jag hjälpte till med djuren mycket i stallet. Vi hade bland annat kor, som varje vår födde kalvar. Jag kände mycket empati, så jag var ofta ute i stallet för att klappa dem, lära dem att gå och mata dem med nappflaska ifall det behövdes. Jag  investerade en massa kärlek och omsorg i dessa kalvar, såväl som i de vuxna korna som fanns i stallet. Varje höst/vinter kom någon stor djurtransport och hämtade kalvarna ur stallet, och sedan såg jag dem aldrig mer igen. Min pappa sa bara att de ”såldes”.

Det var inte förrän jag var i 7-årsåldern som min äldre syster upplyste mig om att kalvarna blev slaktade.

När jag förstod kopplingen mellan mina älskade kalvar och köttbitarna som låg på min tallrik, så blev jag äcklad och kände hur moraliskt fel det var. Oskyldiga söta kalvar som jag investerat en massa kärlek och omsorg i blev bestulna på sina liv och brutalt dödade, utan egentlig förnuftig anledning. Detta var inte okej, fastän hela samhället verkade tycka det. Det har format min känsla för rätt och fel väldigt mycket.

Därför blev jag vegetarian, när jag var 7-8 år. För djurens skull. På ett sätt var det som för att stå upp för alla de djur som jag tagit hand om, som sedan slaktats. Alla dem som jag haft personlig kontakt med. Att stå upp för dem, utav respekt för och kärlek till dem. Sedan dess har jag hunnit tänka och grubbla mycket mer på sådana moraliska frågor, och därför så småningom blivit vegan också (men det blev jag efter 10 år som vegetarian, vissa beslut tar ju lång tid på sig att mogna fram i hjärnan).

Som vuxen är jag stolt och förundrad över att jag redan som så liten och ung hade en så utvecklad känsla för empati och moral. Det är rätt häftigt, när jag tänker efter. Svårt att tänka sig att en liten 7-8-åring plötsligt säger ”Nej, jag tänker aldrig äta kött mer. Det är fel.”. Men så gick det till för mig. Jag önskar att mitt/mina egna barn också kommer att ha en stark känsla för vad som är rätt och fel. Jag längtar efter att i framtiden få ha etiska diskussioner med egna brådmogna och intelligenta barn.

Andra människor, som växt upp upp i städer eller större samhällen utan kontakt med ”köttdjur”, blir ofta istället vegetarianer på grund av att de helt enkelt ogillar kött eller kommer till insikt om att den stora köttindustrin är fel. Om jag växt upp i en stad så hade det säkert varit just köttindustrin som varit icke-tilltalande för mig också. Inte hade det varit på grund av ogillande av köttsmak i alla fall, eftersom jag älskar att äta alla sorters fejkkött.

Att jag så småningom tog steget vidare från vegetarian till vegan beror på mental mognad, etiska grubblerier och övertygande argument. Min syster, som tidigt upplyst mig om att djur blev slaktade, hade senare blivit vegan, och jag prövade länge att sticka hål på hennes argument utan att lyckas. När jag insett att det inte gick att sticka hål på argumenten för att vara vegan, så tänkte jag att veganism var ett naturligt nästa steg att fortsätta med i framtiden. Åren gick, och när jag skulle fylla 18 så kände jag att jag hade den där mognaden som saknats tidigare. Jag var redo för att ta ett nytt steg. Jag firade dessutom 10-årsjubileum som vegetarian, så vilket mer passande sätt fanns det egentligen att fira det på än att befästa det livsvalet ännu mer? Så när jag fyllde 18 blev jag vegan, och har inte ångrat mig en sekund.

Det känns helt enkelt moraliskt bra. Jag slipper ha dåligt samvete. Jag är fortfarande främst vegan av empati till djuren, men jag tycker också det är ett stort plus att veganism samtidigt är bästa valet även för miljön, globala rättvisan och den egna hälsan.

Flattr this!

”Bättre ensam än i dåligt sällskap”

Detta ordspråk är giltigt och högst användbart såväl på personligt plan som i politiken. Jag vet inte vem som myntade detta ordspråk. Det tillskrivs  ofta George Washington, men det sägs också vara ett gammalt italienskt ordspråk. Jag antar att ordspråket grundas på en sådan rationell tanke, så att väldigt många genom tiderna helt oberoende av varandra har kommit fram till denna samma slutsats.

Man har så lite tid i sitt liv. Så lite tid att umgås med sina vänner. För lite tid för att då slösa bort den på dåliga människor. Den tid man har i livet, bör man istället lägga på att umgås med godhjärtade personer med hög moral. Det är den bästa sociala investeringen man kan göra.

Vi har alla varit med om det. Oavsätt om det var någon som du trodde var en vän när du var liten, eller det var din förälder som behandlade dig illa, eller kanske en partner som du trodde att du var ämnad att leva resten av livet med.

Att se någons sanna jag, och inse att det jaget inte alls stämmer överens med den personen som du älskade, är smärtsamt. Det är så kärlek försvinner. Man använder förnuftet och rationaliserar bort sitt överskott av uppenbart oförtjänt kärlek till den människan.

När livet blir tufft, är det viktigt att finna kraft i sina grundövertygelser. Att då hålla sig till detta ordspråk, är stärkande.

”Bättre ensam än i dåligt sällskap”.

Ibland handlar människor orätt, men har för låg moral och för lite självinsikt för att ens se, erkänna, ångra eller be om ursäkt för sina egna fel. Då är det väldigt lätt att avfärda dem helt som vänner fortsättningsvis. Om de däremot erkänner sina dåliga handlingar och säger sig djupt ångra dem i efterhand, så är det svårare att vara hård och kompromisslöst osympatisk mot dem. Men det är endå vad de förtjänar.

Att fortsätta umgås med någon som svikit ens förtroende innebär bara att man utsätter sig själv för den uppenbara och mycket sannolika risken att råka ut för samma eller liknande sak igen. En människa som visat upp sin svekfulla sida är och förblir på insidan fortfarande samma svekfulla människa, hur mycket den än eventuellt säger sig ångra sin handling i efterhand.

Så gå ut och lev livet. Klipp banden och upphör med kontakten till de dåliga personerna i ditt liv, så frisätter du tid till att hitta de dina bästa vänner, som fortfarande finns att upptäcka och glädjas med i framtiden. Skippa det dåliga sällskapet!

 

Flattr this!

Köttätare

De allra flesta köttätare äter kött eftersom de är uppfostrade av sina föräldrar till att tycka det är okej. Deras föräldrar har lagt till kött och mejeriprodukter efter hand i barnens kost när de som bebisar varit gamla nog att kunna äta sådant, och sedan har det kommit någon dag när barnet börjat undra vad det egentligen är som hen äter. Föräldrar och lärare lär barnet att frukt får vi från fruktträd, bär får vi från bärbuskar, potatis får vi från potatisplantor, samt “ägg får vi från hönor”, “mjölk får vi från kor” och  “kött får vi från kor och grisar”. Samtidigt lär föräldrar och lärare också ut att man ska vara snäll mot djuren. Barnet får alltså lära sig att kött+ägg+mejeriprodukter är något som skördas och “ges” från naturen, precis på samma sätt som växtgrödor. De får inte lära sig att djur med våld hålls fångna och utnyttjas mot sin vilja, tills de dödas.  Först vid kanske 7, 8 eller 9 års ålder får barnet på något inlindat sätt förklarat för sig att köttet på tallriken verkligen är kroppsdelar från slaktade djur.

I samband med att de förstår kopplingen mellan köttet på tallriken och söta djur som man ska vara snäll mot, så kommer föräldrar och lärare att känna sig tvungna att lägga fram förklaringar. Exempel på förklaringar som plockas fram för att försvara det levnadssättet är att “det är naturligt att äta kött”, “vi har alltid ätit kött”, “människor behöver äta kött för att överleva” etc. Vissa som använder dessa förklaringar tror verkligen på dem, eftersom de själva blivit uppfostrade till att tro detta och aldrig har tänkt tillräckligt mycket för att börja ifrågasätta det. Men de allra flesta människor är nuförtiden så allmänbildade att de känner till att det finns många kulturer där människor inte äter kött, att människor klarar sig mycket bra på helt vegetabilisk kost, samt att vegetabilisk kost till och med förespråkas som nyttig ur hälsoaspekt.

Men det är trots allt inte svårt att förstå varför de som är uppfostrade som köttätare fortsätter äta kött senare i livet. Det är ju svårt att ifrågasätta sitt egna beteende, när man gjort på samma sätt i hela sitt liv hittills utan att ha ifrågasatt det. Det är extra svårt att börja ifrågasätta beteendet, när alla man känner och har förtroende för dessutom också utför detta beteende utan att verka ifrågasätta det. Man behöver ofta lära känna och få förtroende för en eller flera människor som avstår från kött för att själv börja fundera i de banorna. Visst finns det människor som på egen hand börjar ifrågasätta sitt beteende genom mycket grubblerier och självifrågasättande, men de allra flesta behöver input från omgivningen för att komma så långt.

Väldigt många köttätare blir provocerade och känner sig personligt angripna av människor som aktivt har valt bort att ha samma matvanor och livsstil som dem själva. De blir provocerade eftersom de vill fortsätta sticka huvudet i sanden och undvika att se den grymma verkligheten som de är med om att upprätthålla så länge de fortsätter äta kött. De vill kunna fortsätta leva i sin föreställningsvärld där det inte är något moraliskt fel i att utnyttja och döda oskyldiga varelser.

Låt dem inte göra det. Att ifrågasätta det som är moraliskt fel, är aldrig fel.

Flattr this!

D-droppar

Till alla småbarnsföräldrar: “Butylhydroxianisol” (E 320) ett antioxidationsmedel som “kan innebära hälsorisker för småbarn, misstänks orsaka allergiska reaktioner och hyperaktivitet, samt har omdiskuterade cancereffekter”.

ACO och DunMedic

De D-droppar från ACO som delas ut och rekommenderas till alla småbarn från 0-2 år innehåller detta. BVC verkar tycka att det är lugnt. Om man inte tycker det, kan man hos BVC be att få Apotekets D-droppar utan E320 tillverkade av DunMedic istället. Sprid gärna denna info och ge fler föräldrar chansen att välja själva.

Tillägg för veganer: Jag har mailat DunMedic angående D3-vitaminets ursprung i produkten. Det finns ju i nuläget D3 som inte har animaliskt ursprung, så jag var osäker. Detta svar fick jag 2012-09-06: “D-vitaminet i vår produkt är kolekalciferol och den är framtagen från ullfett. Denna form ingår i Livsmedelsverket lista över vilka D3 substanser som är godkända att användas i kosttillskott. Vi använder den högsta kvaliteten och den används primärt till läkemedel. Produkten innehåller inget konserveringsmedel eller andra ämnen.”. Suck ja… alltid stoppar läkemedelsbranschen i animalier i allt möjligt och omöjligt. Om någon veganförälder har tips på var man hyfsat billigt kan beställa veganskt D3-tillskott som Vitashine eller likvärdig produkt, så hojta till i kommentarsfältet!

Flattr this!

Vegansk barnmat

På mitt lokala Hemköp kan man i vegansk barnmatsväg hitta:

EnaGo Mjölkfri Välling
När jag gör frukt- och bärpuréer åt min bebis så brukar jag blanda i mycket av detta vällingpulver, så att jag kan känna mig extra trygg med att hen får i sig välling som är berikad med de viktigaste mineralerna och vitaminerna för småbarn.

EnaGo Mjölkfri Banangröt
Denna banangröt uppskattas inte lika mycket som vällingen av min bebis. För att hen ska äta den, måste jag faktiskt blanda i annan fruktpuré, så att banansmaken inte dominerar totalt. Jag gissar på att min bebis när hen blir äldre inte kommer att gilla banansmak hos tandläkaren..

EnaGo Mjölkfri Äppelgröt
Denna gröt har min bebis inte smakat ännu, men jag tror det blir en hit!

HIPP Potatis & Broccoli  med Ris

 

På Astrid & Aporna i Malmö har vi dessutom inhandlat:

Holle Eko Blandade grönsaker

Holle Eko Blandade grönsaker med hirs

 

 

 

To be continued..

Flattr this!

Veganska mejeriprodukter

Havremjölk
Garant Havredryck – får av mig 3 av 5 i smak. Jämfört med de andra havredryckerna på marknaden smakar den vattnigt och blaskigt. Den billigaste havredrycken man kan få tag på vid mitt lokala Hemköp (där 13,90 kr). På förpackningen står det att D-vitaminen är D2 från majs.

Ica Havredryck – får av mig 4 av 5 i smak. Riktigt god. Har dock fått info om att den innehåller vitamin D3 från djurriket (antagligen fårull). Jag frågade dem nyligen via mail, och fick 2012-09-04 bekräftelse på att D-vitaminet var från djurriket, men att de ”arbetar för närvarande med att hitta en icke animalisk variant av vitamin D”. Jag uppmanar därför till mailbombning, så att de prioriterar att byta ut sitt D-vitamin!

Oatly Havredryck – får av mig 5 av 5 i smak. Den bästa av det bästa! Lagom söt, fyllig smak. Kostar dock hela 15,90 kr vid mitt lokala Hemköp. Läste nyligen ett inlägg på nätet från 2010 om att denna innehöll D3 från djur, så jag mailade Oatly och fick 2012-09-04 trevligt svar att deras produkter innehåller ”endast vitamin D2 som kommer från växtriket (jäst)”.

Avena Oat Avoine – betyg 2 av 5. Smakar lika sliskigt sötad som sötade sojadrycker brukar göra. Dessutom en ovanligt distinkt saltsmak som inte alls passar i havremjölk.

Sojamjölk
Ica Sojadryck – får av mig 1 av 5 i smak. Den är mycket sötad, vilket jag ogillar.
Coop Sojadryck – får av mig 2 av 5 i smak. Den är ganska söt.. :/

Yoghurt
Oatly Naturell Havregurt – får av mig 3 av 5 i smak. Jag förväntade mig att den skulle vara sur såsom jag gillar ”naturella” yoghurtar, men den hade smak av vanilj och hade stor brist på syrlighet. Innehåller vitamin D2.

Margarin
Alpro margarin – Innehåller vitamin D2.
Milda mjölkfritt margarin – Animaliskt D3-vitamin?
Carlshamn margarin – Bra till bakning, denna brukar jag välja. Finns både som stort margarinpaket 500 g och som mindre paket bordssmör. Innehåller vitamin D2.

Majonnäs
Egg Free – fettig och lätt syrlig majonnäs.

 

Grädde
GoGreen Vispgrädde – lite väl söt för min smak, men helt okej. Vacker på tårtor. Vispbar sojagrädde, men ökar inte i volym så mycket som vanlig grädde av att bli vispad.

Vaniljsås
Oatly Vaniljsås – rätt tunn vaniljsås, men jag tycker ändå den är god till exempelvis äppelpaj.

Mjukost
Tofutti Creamy Smooth Original – jag tycker den är intetsägande i smaken, men för dem som saknar konsistensen av mjukost på mackan så är den ju ett bra alternativ.
To be continued…

Flattr this!

Vegansk mat på dagis

När min bebis börjar dagis är det självklart att hen ska äta vegansk kost där, precis som hon gör hemma. Jag bor i Lunds kommun, där jag har hört att det ska gå att få vegankost till sitt barn utan stort krångel, men misstänker ändå att jag kommer att behöva höja min röst för att få min vilja igenom.

Jag har en syster som bor i Helsingborgs kommun, där det inte finns några bestämmelser om att barn inom kommunens förskolor ska erbjudas vegankost. Hennes barn, som vanligtvis äter veganskt hemma, blir alltså matad med lakto-ovo-vegetarisk kost på dagis. Förjävligt, tycker jag.

Om deras motivering är att de inte kan garantera en näringsmässigt fullvärdig vegankost, så får den kostansvarige väl helt enkelt bli bättre på näringslära och att komponera näringsmässigt fullvärdiga måltider överhuvudtaget. För svårt är det inte! Inte ett dugg svårare med vegansk mat än med köttkost!

Jag råkade läsa ett inlägg där en vegan hänvisade en annan vegan till en blogg där en veganförälder beskriver hur de på förskolan lyckades få vegankost åt sitt barn genom att kalla det för lakto-ovo-vegetarisk kost, minus ägg och mjölk:
http://blogg.vettet.se/#post103

Här finns livsmedelverkets sida, som de hänvisar till i bloggen:
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maltider-i-vard-skola-omsorg/Skolmaltider/Vegetariska-skolmaltider/Vegankost-i-skolan/

Stå på er för era övertygelser, veganföräldrar! Det går!

Flattr this!

Vegankollektiv

Alla sociala veganer har väl tänkt tanken någon gång: att få bo med ett gäng andra schyssta veganer. Att äntligen få befinna sig i en grupp där man känner sig trygg och bekväm med att yttra sina värderingar. Att dela gemensam värdegrund, laga mat tillsammans och inspirera varandra till aktivism. Att varje dag få möjlighet att hänga med sociala människor med hög moral och drivkraft att förändra saker.

Brist på vegan-nätverkande gör det svårt att i praktiken hitta likasinnade vid rätt tidpunkt. Det finns ju så få veganer här i världen, och de få som finns har generellt väldigt lite kontakt med andra veganer. Tur att internet åtminstone finns nuförtiden – ökar chansen betydligt att hitta likasinnade när man önskar.

Själv drömmer jag i nuläget om ett vegankollektiv omkring Malmö/Lund. Hoppas det kan bli verklighet snart.

Fb-gruppen ”Kollektiv i Skåne” hittas här: https://www.facebook.com/groups/161074723969383/

På sidan kollektiv24.se finns avgränsningen ”Kollektiv i Malmö-Lund regionen”: http://kollektiv24.forum24.se/kollektiv24-forum-4.html

På båda sidorna är det vanligt att de kollektivsökande är vegetarianer eller veganer. Där lär man kunna hitta vettiga människor till att skapa ett vegankollektiv med.

Vill höra ifall det startas upp något nytt!

Flattr this!

Aktivism och engagemang

Jag är en sån som vill ”rädda världen”, ”be the change”, vara god och göra gott. På alla sätt.

Det är en evig kamp. Som ger mer mening och belöning än det mesta annat man kan lägga tiden på.

Det finns mycket som behöver göras. Alltid.
Exempel: göra livet på jorden långsiktigt hållbart (minska miljöförstörande köttkonsumtion, ändra användandet av åkermark till proteinrika grödor, hindra fortsatt artutrotning, framsteg inom miljöteknik etc) och motverka alla sorters förtryck (kön, klass, läggning, ras, art etc).

Jag ställer mig varenda dag frågan ”hur ska jag rädda världen?”. Det låter en aning naivt, men det hjälper mig att sätta en bra grundton i min hjärna. Att ställa en bred fråga, som kan besvaras på oändligt många sätt, utan begränsningar. Att varje dag ställa den frågan på nytt, så att jag kritiskt granskar mina gamla metoders effektivitet, reviderar och resonerar mig fram till nya uppslag.

Bäst är det om man kan hitta likasinnade att dela engagemanget med. Då blir man sporrad, får bekräftelse på att det man vill åstadkomma är rätt, får positiv kick, samt utbyte och utvecklande av idéer. Tillsammans får man ork och energi till att genomföra mycket mer än vad man skulle orkat pusha sig själv till på egen hand.

Om man går igenom en jobbig period i livet kan det vettigaste vara att tillfälligt omprioritera fokus, till att få sig själv att få en bra livssituation och må bra igen. På så vis kommer man ju tillbaka på banan snabbare, med energi och engagemang i överskott till att snart aktivt göra bra handlingar för världen igen. För engagemang ska kännas meningsfullt.

Jag är vegan. Det är ett enkelt sätt att varje dag göra skillnad. Då gör man konkret skillnad genom att man inte betalar pengar till köttbönder och slaktare. Då gör man skillnad genom att man varken bidrar till miljöförstörande köttkonsumtion eller djurutnyttjande. Då gör man också skillnad genom att man får andra människor, släkt och bekanta, att ibland tänka till kring och ifrågasätta sina egna matvanor. En bra rutin helt enkelt, både för djur och för ens eget samvete.

Trots att jag är vegan, och stolt över det betydelsefulla livsvalet, så känner jag aldrig att det är tillräckligt. Jag vet andra människor, många vegetarianer, som när man pratar om detta, säger att de är nöjda med sig själva och känner att de gör fullt tillräckligt genom att dagligen välja bort kött. Jag har svårt att förstå detta. Det finns ju så mycket övrigt att göra. Så mycket att engagera sig för att förändra. Så mycket meningsfullt man kan nå framsteg med, och få sann belöning från. Om man sätter sin gräns vid den låga nivån, så hindrar man både världen från att få mer, och sig själv från att få mer tillbaka. Jag tycker aldrig man ska ”nöja sig”, utan ständigt sträva efter att gå ett steg längre i sin godhet, hitta vägar att förbättra sig ytterligare.

Visst har man inte all tid i världen. Ens tid är i realiteten väldigt begränsad, så man måste rannsaka sitt inre för att hitta sina hjärtefrågor, samt sålla mellan olika sätt att engagera sig. Man behöver revidera och resonera sig fram till hur just man själv engagerar sig mest effektivt och givande. Men alltid sträva efter att göra ännu mer gott.

Dags att ställa frågan:
”Hur ska jag rädda världen?”

 

 

Flattr this!

Havremjölk

Ingredienser:
3 dl fiberhavregryn eller vanliga havregryn
ca 2 liter vatten
2 tsk steviasocker
3 msk rapsolja
ev 1 tsk vaniljsocker
ev en minimal gnutta salt

Tillverkning
Koka upp vattnet, ta av från plattan och rör i havregrynen när det inte längre kokar (risk för att det blir gröt istället annars!).
Rör runt lite tills vattnet har blivit vitt och skummande.
Låt svalna i minst 20 minuter.
Mixa i flera omgångar i matberedare.
Sila i silduk (överbliven filterkaka kan ätas senare som havregröt).
Smaksätt genom att blanda i övriga ingredienser.
Ställ in i kyl, god att dricka som nerkyld.

 

Flattr this!