”Bättre ensam än i dåligt sällskap”

Detta ordspråk är giltigt och högst användbart såväl på personligt plan som i politiken. Jag vet inte vem som myntade detta ordspråk. Det tillskrivs  ofta George Washington, men det sägs också vara ett gammalt italienskt ordspråk. Jag antar att ordspråket grundas på en sådan rationell tanke, så att väldigt många genom tiderna helt oberoende av varandra har kommit fram till denna samma slutsats.

Man har så lite tid i sitt liv. Så lite tid att umgås med sina vänner. För lite tid för att då slösa bort den på dåliga människor. Den tid man har i livet, bör man istället lägga på att umgås med godhjärtade personer med hög moral. Det är den bästa sociala investeringen man kan göra.

Vi har alla varit med om det. Oavsätt om det var någon som du trodde var en vän när du var liten, eller det var din förälder som behandlade dig illa, eller kanske en partner som du trodde att du var ämnad att leva resten av livet med.

Att se någons sanna jag, och inse att det jaget inte alls stämmer överens med den personen som du älskade, är smärtsamt. Det är så kärlek försvinner. Man använder förnuftet och rationaliserar bort sitt överskott av uppenbart oförtjänt kärlek till den människan.

När livet blir tufft, är det viktigt att finna kraft i sina grundövertygelser. Att då hålla sig till detta ordspråk, är stärkande.

”Bättre ensam än i dåligt sällskap”.

Ibland handlar människor orätt, men har för låg moral och för lite självinsikt för att ens se, erkänna, ångra eller be om ursäkt för sina egna fel. Då är det väldigt lätt att avfärda dem helt som vänner fortsättningsvis. Om de däremot erkänner sina dåliga handlingar och säger sig djupt ångra dem i efterhand, så är det svårare att vara hård och kompromisslöst osympatisk mot dem. Men det är endå vad de förtjänar.

Att fortsätta umgås med någon som svikit ens förtroende innebär bara att man utsätter sig själv för den uppenbara och mycket sannolika risken att råka ut för samma eller liknande sak igen. En människa som visat upp sin svekfulla sida är och förblir på insidan fortfarande samma svekfulla människa, hur mycket den än eventuellt säger sig ångra sin handling i efterhand.

Så gå ut och lev livet. Klipp banden och upphör med kontakten till de dåliga personerna i ditt liv, så frisätter du tid till att hitta de dina bästa vänner, som fortfarande finns att upptäcka och glädjas med i framtiden. Skippa det dåliga sällskapet!

 

Flattr this!

Köttätare

De allra flesta köttätare äter kött eftersom de är uppfostrade av sina föräldrar till att tycka det är okej. Deras föräldrar har lagt till kött och mejeriprodukter efter hand i barnens kost när de som bebisar varit gamla nog att kunna äta sådant, och sedan har det kommit någon dag när barnet börjat undra vad det egentligen är som hen äter. Föräldrar och lärare lär barnet att frukt får vi från fruktträd, bär får vi från bärbuskar, potatis får vi från potatisplantor, samt “ägg får vi från hönor”, “mjölk får vi från kor” och  “kött får vi från kor och grisar”. Samtidigt lär föräldrar och lärare också ut att man ska vara snäll mot djuren. Barnet får alltså lära sig att kött+ägg+mejeriprodukter är något som skördas och “ges” från naturen, precis på samma sätt som växtgrödor. De får inte lära sig att djur med våld hålls fångna och utnyttjas mot sin vilja, tills de dödas.  Först vid kanske 7, 8 eller 9 års ålder får barnet på något inlindat sätt förklarat för sig att köttet på tallriken verkligen är kroppsdelar från slaktade djur.

I samband med att de förstår kopplingen mellan köttet på tallriken och söta djur som man ska vara snäll mot, så kommer föräldrar och lärare att känna sig tvungna att lägga fram förklaringar. Exempel på förklaringar som plockas fram för att försvara det levnadssättet är att “det är naturligt att äta kött”, “vi har alltid ätit kött”, “människor behöver äta kött för att överleva” etc. Vissa som använder dessa förklaringar tror verkligen på dem, eftersom de själva blivit uppfostrade till att tro detta och aldrig har tänkt tillräckligt mycket för att börja ifrågasätta det. Men de allra flesta människor är nuförtiden så allmänbildade att de känner till att det finns många kulturer där människor inte äter kött, att människor klarar sig mycket bra på helt vegetabilisk kost, samt att vegetabilisk kost till och med förespråkas som nyttig ur hälsoaspekt.

Men det är trots allt inte svårt att förstå varför de som är uppfostrade som köttätare fortsätter äta kött senare i livet. Det är ju svårt att ifrågasätta sitt egna beteende, när man gjort på samma sätt i hela sitt liv hittills utan att ha ifrågasatt det. Det är extra svårt att börja ifrågasätta beteendet, när alla man känner och har förtroende för dessutom också utför detta beteende utan att verka ifrågasätta det. Man behöver ofta lära känna och få förtroende för en eller flera människor som avstår från kött för att själv börja fundera i de banorna. Visst finns det människor som på egen hand börjar ifrågasätta sitt beteende genom mycket grubblerier och självifrågasättande, men de allra flesta behöver input från omgivningen för att komma så långt.

Väldigt många köttätare blir provocerade och känner sig personligt angripna av människor som aktivt har valt bort att ha samma matvanor och livsstil som dem själva. De blir provocerade eftersom de vill fortsätta sticka huvudet i sanden och undvika att se den grymma verkligheten som de är med om att upprätthålla så länge de fortsätter äta kött. De vill kunna fortsätta leva i sin föreställningsvärld där det inte är något moraliskt fel i att utnyttja och döda oskyldiga varelser.

Låt dem inte göra det. Att ifrågasätta det som är moraliskt fel, är aldrig fel.

Flattr this!

Vegansk mat på dagis

När min bebis börjar dagis är det självklart att hen ska äta vegansk kost där, precis som hon gör hemma. Jag bor i Lunds kommun, där jag har hört att det ska gå att få vegankost till sitt barn utan stort krångel, men misstänker ändå att jag kommer att behöva höja min röst för att få min vilja igenom.

Jag har en syster som bor i Helsingborgs kommun, där det inte finns några bestämmelser om att barn inom kommunens förskolor ska erbjudas vegankost. Hennes barn, som vanligtvis äter veganskt hemma, blir alltså matad med lakto-ovo-vegetarisk kost på dagis. Förjävligt, tycker jag.

Om deras motivering är att de inte kan garantera en näringsmässigt fullvärdig vegankost, så får den kostansvarige väl helt enkelt bli bättre på näringslära och att komponera näringsmässigt fullvärdiga måltider överhuvudtaget. För svårt är det inte! Inte ett dugg svårare med vegansk mat än med köttkost!

Jag råkade läsa ett inlägg där en vegan hänvisade en annan vegan till en blogg där en veganförälder beskriver hur de på förskolan lyckades få vegankost åt sitt barn genom att kalla det för lakto-ovo-vegetarisk kost, minus ägg och mjölk:
http://blogg.vettet.se/#post103

Här finns livsmedelverkets sida, som de hänvisar till i bloggen:
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maltider-i-vard-skola-omsorg/Skolmaltider/Vegetariska-skolmaltider/Vegankost-i-skolan/

Stå på er för era övertygelser, veganföräldrar! Det går!

Flattr this!

Vegankollektiv

Alla sociala veganer har väl tänkt tanken någon gång: att få bo med ett gäng andra schyssta veganer. Att äntligen få befinna sig i en grupp där man känner sig trygg och bekväm med att yttra sina värderingar. Att dela gemensam värdegrund, laga mat tillsammans och inspirera varandra till aktivism. Att varje dag få möjlighet att hänga med sociala människor med hög moral och drivkraft att förändra saker.

Brist på vegan-nätverkande gör det svårt att i praktiken hitta likasinnade vid rätt tidpunkt. Det finns ju så få veganer här i världen, och de få som finns har generellt väldigt lite kontakt med andra veganer. Tur att internet åtminstone finns nuförtiden – ökar chansen betydligt att hitta likasinnade när man önskar.

Själv drömmer jag i nuläget om ett vegankollektiv omkring Malmö/Lund. Hoppas det kan bli verklighet snart.

Fb-gruppen ”Kollektiv i Skåne” hittas här: https://www.facebook.com/groups/161074723969383/

På sidan kollektiv24.se finns avgränsningen ”Kollektiv i Malmö-Lund regionen”: http://kollektiv24.forum24.se/kollektiv24-forum-4.html

På båda sidorna är det vanligt att de kollektivsökande är vegetarianer eller veganer. Där lär man kunna hitta vettiga människor till att skapa ett vegankollektiv med.

Vill höra ifall det startas upp något nytt!

Flattr this!

Aktivism och engagemang

Jag är en sån som vill ”rädda världen”, ”be the change”, vara god och göra gott. På alla sätt.

Det är en evig kamp. Som ger mer mening och belöning än det mesta annat man kan lägga tiden på.

Det finns mycket som behöver göras. Alltid.
Exempel: göra livet på jorden långsiktigt hållbart (minska miljöförstörande köttkonsumtion, ändra användandet av åkermark till proteinrika grödor, hindra fortsatt artutrotning, framsteg inom miljöteknik etc) och motverka alla sorters förtryck (kön, klass, läggning, ras, art etc).

Jag ställer mig varenda dag frågan ”hur ska jag rädda världen?”. Det låter en aning naivt, men det hjälper mig att sätta en bra grundton i min hjärna. Att ställa en bred fråga, som kan besvaras på oändligt många sätt, utan begränsningar. Att varje dag ställa den frågan på nytt, så att jag kritiskt granskar mina gamla metoders effektivitet, reviderar och resonerar mig fram till nya uppslag.

Bäst är det om man kan hitta likasinnade att dela engagemanget med. Då blir man sporrad, får bekräftelse på att det man vill åstadkomma är rätt, får positiv kick, samt utbyte och utvecklande av idéer. Tillsammans får man ork och energi till att genomföra mycket mer än vad man skulle orkat pusha sig själv till på egen hand.

Om man går igenom en jobbig period i livet kan det vettigaste vara att tillfälligt omprioritera fokus, till att få sig själv att få en bra livssituation och må bra igen. På så vis kommer man ju tillbaka på banan snabbare, med energi och engagemang i överskott till att snart aktivt göra bra handlingar för världen igen. För engagemang ska kännas meningsfullt.

Jag är vegan. Det är ett enkelt sätt att varje dag göra skillnad. Då gör man konkret skillnad genom att man inte betalar pengar till köttbönder och slaktare. Då gör man skillnad genom att man varken bidrar till miljöförstörande köttkonsumtion eller djurutnyttjande. Då gör man också skillnad genom att man får andra människor, släkt och bekanta, att ibland tänka till kring och ifrågasätta sina egna matvanor. En bra rutin helt enkelt, både för djur och för ens eget samvete.

Trots att jag är vegan, och stolt över det betydelsefulla livsvalet, så känner jag aldrig att det är tillräckligt. Jag vet andra människor, många vegetarianer, som när man pratar om detta, säger att de är nöjda med sig själva och känner att de gör fullt tillräckligt genom att dagligen välja bort kött. Jag har svårt att förstå detta. Det finns ju så mycket övrigt att göra. Så mycket att engagera sig för att förändra. Så mycket meningsfullt man kan nå framsteg med, och få sann belöning från. Om man sätter sin gräns vid den låga nivån, så hindrar man både världen från att få mer, och sig själv från att få mer tillbaka. Jag tycker aldrig man ska ”nöja sig”, utan ständigt sträva efter att gå ett steg längre i sin godhet, hitta vägar att förbättra sig ytterligare.

Visst har man inte all tid i världen. Ens tid är i realiteten väldigt begränsad, så man måste rannsaka sitt inre för att hitta sina hjärtefrågor, samt sålla mellan olika sätt att engagera sig. Man behöver revidera och resonera sig fram till hur just man själv engagerar sig mest effektivt och givande. Men alltid sträva efter att göra ännu mer gott.

Dags att ställa frågan:
”Hur ska jag rädda världen?”

 

 

Flattr this!