Köttätare

De allra flesta köttätare äter kött eftersom de är uppfostrade av sina föräldrar till att tycka det är okej. Deras föräldrar har lagt till kött och mejeriprodukter efter hand i barnens kost när de som bebisar varit gamla nog att kunna äta sådant, och sedan har det kommit någon dag när barnet börjat undra vad det egentligen är som hen äter. Föräldrar och lärare lär barnet att frukt får vi från fruktträd, bär får vi från bärbuskar, potatis får vi från potatisplantor, samt “ägg får vi från hönor”, “mjölk får vi från kor” och  “kött får vi från kor och grisar”. Samtidigt lär föräldrar och lärare också ut att man ska vara snäll mot djuren. Barnet får alltså lära sig att kött+ägg+mejeriprodukter är något som skördas och “ges” från naturen, precis på samma sätt som växtgrödor. De får inte lära sig att djur med våld hålls fångna och utnyttjas mot sin vilja, tills de dödas.  Först vid kanske 7, 8 eller 9 års ålder får barnet på något inlindat sätt förklarat för sig att köttet på tallriken verkligen är kroppsdelar från slaktade djur.

I samband med att de förstår kopplingen mellan köttet på tallriken och söta djur som man ska vara snäll mot, så kommer föräldrar och lärare att känna sig tvungna att lägga fram förklaringar. Exempel på förklaringar som plockas fram för att försvara det levnadssättet är att “det är naturligt att äta kött”, “vi har alltid ätit kött”, “människor behöver äta kött för att överleva” etc. Vissa som använder dessa förklaringar tror verkligen på dem, eftersom de själva blivit uppfostrade till att tro detta och aldrig har tänkt tillräckligt mycket för att börja ifrågasätta det. Men de allra flesta människor är nuförtiden så allmänbildade att de känner till att det finns många kulturer där människor inte äter kött, att människor klarar sig mycket bra på helt vegetabilisk kost, samt att vegetabilisk kost till och med förespråkas som nyttig ur hälsoaspekt.

Men det är trots allt inte svårt att förstå varför de som är uppfostrade som köttätare fortsätter äta kött senare i livet. Det är ju svårt att ifrågasätta sitt egna beteende, när man gjort på samma sätt i hela sitt liv hittills utan att ha ifrågasatt det. Det är extra svårt att börja ifrågasätta beteendet, när alla man känner och har förtroende för dessutom också utför detta beteende utan att verka ifrågasätta det. Man behöver ofta lära känna och få förtroende för en eller flera människor som avstår från kött för att själv börja fundera i de banorna. Visst finns det människor som på egen hand börjar ifrågasätta sitt beteende genom mycket grubblerier och självifrågasättande, men de allra flesta behöver input från omgivningen för att komma så långt.

Väldigt många köttätare blir provocerade och känner sig personligt angripna av människor som aktivt har valt bort att ha samma matvanor och livsstil som dem själva. De blir provocerade eftersom de vill fortsätta sticka huvudet i sanden och undvika att se den grymma verkligheten som de är med om att upprätthålla så länge de fortsätter äta kött. De vill kunna fortsätta leva i sin föreställningsvärld där det inte är något moraliskt fel i att utnyttja och döda oskyldiga varelser.

Låt dem inte göra det. Att ifrågasätta det som är moraliskt fel, är aldrig fel.

Flattr this!

Vegansk mat på dagis

När min bebis börjar dagis är det självklart att hen ska äta vegansk kost där, precis som hon gör hemma. Jag bor i Lunds kommun, där jag har hört att det ska gå att få vegankost till sitt barn utan stort krångel, men misstänker ändå att jag kommer att behöva höja min röst för att få min vilja igenom.

Jag har en syster som bor i Helsingborgs kommun, där det inte finns några bestämmelser om att barn inom kommunens förskolor ska erbjudas vegankost. Hennes barn, som vanligtvis äter veganskt hemma, blir alltså matad med lakto-ovo-vegetarisk kost på dagis. Förjävligt, tycker jag.

Om deras motivering är att de inte kan garantera en näringsmässigt fullvärdig vegankost, så får den kostansvarige väl helt enkelt bli bättre på näringslära och att komponera näringsmässigt fullvärdiga måltider överhuvudtaget. För svårt är det inte! Inte ett dugg svårare med vegansk mat än med köttkost!

Jag råkade läsa ett inlägg där en vegan hänvisade en annan vegan till en blogg där en veganförälder beskriver hur de på förskolan lyckades få vegankost åt sitt barn genom att kalla det för lakto-ovo-vegetarisk kost, minus ägg och mjölk:
http://blogg.vettet.se/#post103

Här finns livsmedelverkets sida, som de hänvisar till i bloggen:
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maltider-i-vard-skola-omsorg/Skolmaltider/Vegetariska-skolmaltider/Vegankost-i-skolan/

Stå på er för era övertygelser, veganföräldrar! Det går!

Flattr this!