Böcker om djurrätt, djurskydd och veganism

Här följer en lista på böcker som rör djurrätt, djurskydd och veganism.
Nån bok att välja inför en eventuell bokcirkel? I studiesyfte? Eller för att vässa dina argument?

 

DJURRÄTT
Dominion. The Power of man, the Suffering of Animals, and the Call to Mercy. Matthew Scully, 2002

Djur människor moral, Stanley och Roslind Godlovitch och John Harris, 1976, Bokförlaget Aldus, Stockholm

Djur och människor. En antologi i djuretik av red. Lisa Gålmark, 1997, Bokförlaget Nya Doxa, Nora

Djurens Frigörelse – Peter Singer, 1975.

Djurens Rättigheter. En filosofisk argumentation av Tom Regan, 1999,Bokförlaget Nya Doxa, Nora

Djurrätt. En fråga om frihet, jämlikhet, solidaritet av Lisa Gålmark, 1998, Bokförlaget Nya Doxa, Nora

The Case for Animal Rights – Tom Regan, 1983

Defending Animal Rights – Tom Regan, 2001

Introduction to Animal Rights – Your Child or the Dog – Gary Francione, 2000

Rain without Thunder – Gary Francione, 1996

Animals as Persons – Gary Francione, 2008

The Animal Rights Debate – Abolition or Regulation – Gary Francione and Robrrt Garner, 2010

Making a Killing – The Political Economy of Animal Rights – Bob Torres, 2007

Lisa Gålmark – Skönheter och odjur: en feministisk kritik av djur-människa-relationen, 2005

Tom Regan – Tomma burar – en bok om djurrätt, 2009

Pelle Strindlund – Jordens Herrar, 2011

 

DJURSKYDD
Äta djur, Jonathan Safran Foer, 2010

Alternativa metoder till djurförsök, häfte av Cecilia Clemedson, Nordic information centre for alternative metods (NICA) c.clemedson@cctoxconsulting.a.se

Alternatives to factory farming av Paul Carnell, 1983, Earth resources publication, London

Bakom stängda dörrar. En rapport om lidandet i kycklingindustrin av Kristina Odén, utgiven av Djurens Rätt 2005

Djur som brottsoffer av Helena Striwing, 1998, Bokförlaget Nya Doxa, Nora

Djurens beteende och orsakerna till det av Per Jensen, 2006, Natur och kultur, Stockholm

Djurförsök i Sverige av Staffan Persson, utgiven av Djurens Rätt 2006

Farmade pälsdjur mår dåligt. Ett kompendium om farmade minkars välfärd, Djurens Rätt 2001

Forskning för djur, Humanimal 1 av red. Birgitta Forsman, 1991, Stiftelsen Forskning Utan Djurförsök, Hägersten

40 år av framsteg för djuren och forskningen, Humanimal 6 av red. Cecilia Clemedson, 2004, Stiftelsen Forskning Utan Djurförsök, Älvsjö

Förbundet Djurens Rätts steg 1-utbildning i lantbrukets djur, pälsdjur, eller försöksdjur

Grisarnas liv och död. En rapport om hur grisar behandlas i Sverige av Linda Björklund, Roger Pettersson, Siw Ågren och Staffan Persson, utgiven av Djurens Rätt 2006

Hur mår maten? Per Jensen, 2012

Med andra metoder – om alternativ till djurförsök, Humanimal 3 av red. Karin Gunnarsson, 1996, Stiftelsen Forskning Utan Djurförsök, Älvsjö

Pälsnäringen. Koloss på lerfötter? Av Bertel Klinkmann, 1989

Skydda fåglarna av Anthony W Diamond m.fl., 1987, Streiffert & co bokförlag HB, Stockholm

Stress i djurvärlden av Per Jensen, 1996, LTs förlag, Stockholm

Ur den jagades synvinkel. En rapport om djur som utsätts för lidande och död av Angelica Berg, Ingegerd Erlandsson, Staffan Melin och Roger Pettersson, utgiven av Djurens Rätt 2005

Animals in Schools. Processes and Strategies in Human-AnimalEducation, Helena Pedersen, 2010

Djuren, läkarna och lagen – en rättslig studie om djurförsök, Katarina Alexius Borgström, 2009

Equestrian Sport: Secrets of the “art”, Sanningen om hästsporten, Lydia Nevzorova, ed.2012.

 

VEGANISM
Compassion the ultimate ethic. An exploration of veganism av Victoria Moran, 1997, the American vegan society, Malaga NJ

Vadå vegan – handbok för veganer, vegetarianer och andra nyfikna av Lisa Gålmark, 2000, Rabén och Sjögren bokförlag, Stockholm

Vegan Freak: Being Vegan in a Non-Vegan World, Bob Torres & Jenna Torres, 2010

Vegansk näringslära på vetenskaplig grund av Björn Petterson, 1999, HÄLSAböcker/Energica förlag AB, Orsa

 

OKATEGORISERAT
Djurens språk – samtal om makt, sex och barnuppfostran av Per Jensen, 2001, Natur och kultur/LTs förlag, Stockholm

Jakten ur psykologisk och social synpunkt av Barbro Eklund, 1977, Bokförlaget Robert Larson AB, Täby

Mat miljö rättvisa. Köttkonsumtionens påverkan på miljön och den globala livsmedelsförsörjningen av Jens Holm, 2000, Djurens Rätt, Älvsjö

Prata med djuren av Jean Craighead George, 1985, Rabén och Sjögren, Stockholm

Pälsriket – en debattbok av Bertel Klinkmann, 1986

Resursbevarande lantbruk av Artur Granstedt m.fl., 1988, LTs förlag, Stockholm

Tala med djuren av Ann Walker, 1983, Ica bokförlag, Västerås

Kor – en kärlekshistoria – Mats & Åsa Ottosson, 2011

Jeffrey Moussaieff Masson – The Pig who sang to the Moon. The Emotional World of Farm Animals 2003

Carol J. Adams – The Pornograghy of Meat 2004

Bergljot Börresen – Den ensamma apan. Om människan och djuren 1996

Richard D. Ryder – Det politiska djuret 2000

Flattr this!

Varför vegan?

Ett djur finns för sin egen skull‏.

Djur finns inte till för att människor ska avla dem, föda upp dem för att sälja dem, tjäna pengar på dem, döda dem, äta upp dem, eller på något annat sätt utnyttja dem och skada dem.

Djur (såväl som människor) finns till för att få leva hela sina naturliga liv, fria från att bli utnyttjade eller dödade av någon människa. Människor med gott om empati förstår detta, och väljer därför ofta förr eller senare i sina liv att sluta begå handlingar som bidrar till utnyttjande eller dödande av djur.

Djur har rätt till liv.

Flattr this!

Varför inte nöja sig med att vara bara lakto-ovo-vegetarian?

•  Eftersom man som lakto-ovo-vegetarian direkt bidrar till att djur plågas och dödas.

•  Eftersom mjölkindustrin är uppbyggd på att kalvarna förs iväg från sina mammor strax efter födseln, vilket orsakar psykiskt lidande för såväl korna som kalvarna.

•  Eftersom mjölkindustrin är uppbyggd på att honkalvarna tvingas bli mjölkkor som i 4–5 år om och om igen insemineras, blir bestulna på sina kalvar, samt blir utsugna på sina kalvars mjölk, fram tills mjölkproduktionen minskar och de istället slaktas med förtjänst inom köttindustrin.

•  Eftersom mjölkindustrin är uppbyggd på att hankalvarna (som ju inte kan producera mjölk) systematiskt slaktas med förtjänst inom köttindustrin.

•  Eftersom 65 procent av allt slaktat nötkött idag kommer från djur i mjölkindustrin.

•  Eftersom äggindustrin är uppbyggd på att honkycklingarna tvingas till ett plågsamt liv instängda i trånga burar eller tätpackade hangarer, fram tills äggproduktionen minskar och de istället slaktas med förtjänst inom köttindustrin.

•  Eftersom äggindustrin är uppbyggd på att hankycklingarna (som är olönsamma pga att de inte kommer att kunna producera ägg) direkt efter kläckningen mals ner levande.

•  Eftersom lakto-ovo-vegetarianism enbart riktar om utnyttjandet av djur från köttet till hondjurens reproduktiva kroppsdelar istället (men fortsätter att bidra till att djurliv skickas till köttindustrin).

Flattr this!

Personlig historia – Varför vegetarian/vegan?

Carina heter jag, är i dagsläget 24 år gammal och vegan sedan många år. Här är min berättelse.

Jag är uppväxt på en bondgård, där jag hjälpte till med djuren mycket i stallet. Vi hade bland annat kor, som varje vår födde kalvar. Jag kände mycket empati, så jag var ofta ute i stallet för att klappa dem, lära dem att gå och mata dem med nappflaska ifall det behövdes. Jag  investerade en massa kärlek och omsorg i dessa kalvar, såväl som i de vuxna korna som fanns i stallet. Varje höst/vinter kom någon stor djurtransport och hämtade kalvarna ur stallet, och sedan såg jag dem aldrig mer igen. Min pappa sa bara att de ”såldes”.

Det var inte förrän jag var i 7-årsåldern som min äldre syster upplyste mig om att kalvarna blev slaktade.

När jag förstod kopplingen mellan mina älskade kalvar och köttbitarna som låg på min tallrik, så blev jag äcklad och kände hur moraliskt fel det var. Oskyldiga söta kalvar som jag investerat en massa kärlek och omsorg i blev bestulna på sina liv och brutalt dödade, utan egentlig förnuftig anledning. Detta var inte okej, fastän hela samhället verkade tycka det. Det har format min känsla för rätt och fel väldigt mycket.

Därför blev jag vegetarian, när jag var 7-8 år. För djurens skull. På ett sätt var det som för att stå upp för alla de djur som jag tagit hand om, som sedan slaktats. Alla dem som jag haft personlig kontakt med. Att stå upp för dem, utav respekt för och kärlek till dem. Sedan dess har jag hunnit tänka och grubbla mycket mer på sådana moraliska frågor, och därför så småningom blivit vegan också (men det blev jag efter 10 år som vegetarian, vissa beslut tar ju lång tid på sig att mogna fram i hjärnan).

Som vuxen är jag stolt och förundrad över att jag redan som så liten och ung hade en så utvecklad känsla för empati och moral. Det är rätt häftigt, när jag tänker efter. Svårt att tänka sig att en liten 7-8-åring plötsligt säger ”Nej, jag tänker aldrig äta kött mer. Det är fel.”. Men så gick det till för mig. Jag önskar att mitt/mina egna barn också kommer att ha en stark känsla för vad som är rätt och fel. Jag längtar efter att i framtiden få ha etiska diskussioner med egna brådmogna och intelligenta barn.

Andra människor, som växt upp upp i städer eller större samhällen utan kontakt med ”köttdjur”, blir ofta istället vegetarianer på grund av att de helt enkelt ogillar kött eller kommer till insikt om att den stora köttindustrin är fel. Om jag växt upp i en stad så hade det säkert varit just köttindustrin som varit icke-tilltalande för mig också. Inte hade det varit på grund av ogillande av köttsmak i alla fall, eftersom jag älskar att äta alla sorters fejkkött.

Att jag så småningom tog steget vidare från vegetarian till vegan beror på mental mognad, etiska grubblerier och övertygande argument. Min syster, som tidigt upplyst mig om att djur blev slaktade, hade senare blivit vegan, och jag prövade länge att sticka hål på hennes argument utan att lyckas. När jag insett att det inte gick att sticka hål på argumenten för att vara vegan, så tänkte jag att veganism var ett naturligt nästa steg att fortsätta med i framtiden. Åren gick, och när jag skulle fylla 18 så kände jag att jag hade den där mognaden som saknats tidigare. Jag var redo för att ta ett nytt steg. Jag firade dessutom 10-årsjubileum som vegetarian, så vilket mer passande sätt fanns det egentligen att fira det på än att befästa det livsvalet ännu mer? Så när jag fyllde 18 blev jag vegan, och har inte ångrat mig en sekund.

Det känns helt enkelt moraliskt bra. Jag slipper ha dåligt samvete. Jag är fortfarande främst vegan av empati till djuren, men jag tycker också det är ett stort plus att veganism samtidigt är bästa valet även för miljön, globala rättvisan och den egna hälsan.

Flattr this!

Köttätare

De allra flesta köttätare äter kött eftersom de är uppfostrade av sina föräldrar till att tycka det är okej. Deras föräldrar har lagt till kött och mejeriprodukter efter hand i barnens kost när de som bebisar varit gamla nog att kunna äta sådant, och sedan har det kommit någon dag när barnet börjat undra vad det egentligen är som hen äter. Föräldrar och lärare lär barnet att frukt får vi från fruktträd, bär får vi från bärbuskar, potatis får vi från potatisplantor, samt “ägg får vi från hönor”, “mjölk får vi från kor” och  “kött får vi från kor och grisar”. Samtidigt lär föräldrar och lärare också ut att man ska vara snäll mot djuren. Barnet får alltså lära sig att kött+ägg+mejeriprodukter är något som skördas och “ges” från naturen, precis på samma sätt som växtgrödor. De får inte lära sig att djur med våld hålls fångna och utnyttjas mot sin vilja, tills de dödas.  Först vid kanske 7, 8 eller 9 års ålder får barnet på något inlindat sätt förklarat för sig att köttet på tallriken verkligen är kroppsdelar från slaktade djur.

I samband med att de förstår kopplingen mellan köttet på tallriken och söta djur som man ska vara snäll mot, så kommer föräldrar och lärare att känna sig tvungna att lägga fram förklaringar. Exempel på förklaringar som plockas fram för att försvara det levnadssättet är att “det är naturligt att äta kött”, “vi har alltid ätit kött”, “människor behöver äta kött för att överleva” etc. Vissa som använder dessa förklaringar tror verkligen på dem, eftersom de själva blivit uppfostrade till att tro detta och aldrig har tänkt tillräckligt mycket för att börja ifrågasätta det. Men de allra flesta människor är nuförtiden så allmänbildade att de känner till att det finns många kulturer där människor inte äter kött, att människor klarar sig mycket bra på helt vegetabilisk kost, samt att vegetabilisk kost till och med förespråkas som nyttig ur hälsoaspekt.

Men det är trots allt inte svårt att förstå varför de som är uppfostrade som köttätare fortsätter äta kött senare i livet. Det är ju svårt att ifrågasätta sitt egna beteende, när man gjort på samma sätt i hela sitt liv hittills utan att ha ifrågasatt det. Det är extra svårt att börja ifrågasätta beteendet, när alla man känner och har förtroende för dessutom också utför detta beteende utan att verka ifrågasätta det. Man behöver ofta lära känna och få förtroende för en eller flera människor som avstår från kött för att själv börja fundera i de banorna. Visst finns det människor som på egen hand börjar ifrågasätta sitt beteende genom mycket grubblerier och självifrågasättande, men de allra flesta behöver input från omgivningen för att komma så långt.

Väldigt många köttätare blir provocerade och känner sig personligt angripna av människor som aktivt har valt bort att ha samma matvanor och livsstil som dem själva. De blir provocerade eftersom de vill fortsätta sticka huvudet i sanden och undvika att se den grymma verkligheten som de är med om att upprätthålla så länge de fortsätter äta kött. De vill kunna fortsätta leva i sin föreställningsvärld där det inte är något moraliskt fel i att utnyttja och döda oskyldiga varelser.

Låt dem inte göra det. Att ifrågasätta det som är moraliskt fel, är aldrig fel.

Flattr this!

Vegansk mat på dagis

När min bebis börjar dagis är det självklart att hen ska äta vegansk kost där, precis som hon gör hemma. Jag bor i Lunds kommun, där jag har hört att det ska gå att få vegankost till sitt barn utan stort krångel, men misstänker ändå att jag kommer att behöva höja min röst för att få min vilja igenom.

Jag har en syster som bor i Helsingborgs kommun, där det inte finns några bestämmelser om att barn inom kommunens förskolor ska erbjudas vegankost. Hennes barn, som vanligtvis äter veganskt hemma, blir alltså matad med lakto-ovo-vegetarisk kost på dagis. Förjävligt, tycker jag.

Om deras motivering är att de inte kan garantera en näringsmässigt fullvärdig vegankost, så får den kostansvarige väl helt enkelt bli bättre på näringslära och att komponera näringsmässigt fullvärdiga måltider överhuvudtaget. För svårt är det inte! Inte ett dugg svårare med vegansk mat än med köttkost!

Jag råkade läsa ett inlägg där en vegan hänvisade en annan vegan till en blogg där en veganförälder beskriver hur de på förskolan lyckades få vegankost åt sitt barn genom att kalla det för lakto-ovo-vegetarisk kost, minus ägg och mjölk:
http://blogg.vettet.se/#post103

Här finns livsmedelverkets sida, som de hänvisar till i bloggen:
http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maltider-i-vard-skola-omsorg/Skolmaltider/Vegetariska-skolmaltider/Vegankost-i-skolan/

Stå på er för era övertygelser, veganföräldrar! Det går!

Flattr this!

Vegankollektiv

Alla sociala veganer har väl tänkt tanken någon gång: att få bo med ett gäng andra schyssta veganer. Att äntligen få befinna sig i en grupp där man känner sig trygg och bekväm med att yttra sina värderingar. Att dela gemensam värdegrund, laga mat tillsammans och inspirera varandra till aktivism. Att varje dag få möjlighet att hänga med sociala människor med hög moral och drivkraft att förändra saker.

Brist på vegan-nätverkande gör det svårt att i praktiken hitta likasinnade vid rätt tidpunkt. Det finns ju så få veganer här i världen, och de få som finns har generellt väldigt lite kontakt med andra veganer. Tur att internet åtminstone finns nuförtiden – ökar chansen betydligt att hitta likasinnade när man önskar.

Själv drömmer jag i nuläget om ett vegankollektiv omkring Malmö/Lund. Hoppas det kan bli verklighet snart.

Fb-gruppen ”Kollektiv i Skåne” hittas här: https://www.facebook.com/groups/161074723969383/

På sidan kollektiv24.se finns avgränsningen ”Kollektiv i Malmö-Lund regionen”: http://kollektiv24.forum24.se/kollektiv24-forum-4.html

På båda sidorna är det vanligt att de kollektivsökande är vegetarianer eller veganer. Där lär man kunna hitta vettiga människor till att skapa ett vegankollektiv med.

Vill höra ifall det startas upp något nytt!

Flattr this!

Aktivism och engagemang

Jag är en sån som vill ”rädda världen”, ”be the change”, vara god och göra gott. På alla sätt.

Det är en evig kamp. Som ger mer mening och belöning än det mesta annat man kan lägga tiden på.

Det finns mycket som behöver göras. Alltid.
Exempel: göra livet på jorden långsiktigt hållbart (minska miljöförstörande köttkonsumtion, ändra användandet av åkermark till proteinrika grödor, hindra fortsatt artutrotning, framsteg inom miljöteknik etc) och motverka alla sorters förtryck (kön, klass, läggning, ras, art etc).

Jag ställer mig varenda dag frågan ”hur ska jag rädda världen?”. Det låter en aning naivt, men det hjälper mig att sätta en bra grundton i min hjärna. Att ställa en bred fråga, som kan besvaras på oändligt många sätt, utan begränsningar. Att varje dag ställa den frågan på nytt, så att jag kritiskt granskar mina gamla metoders effektivitet, reviderar och resonerar mig fram till nya uppslag.

Bäst är det om man kan hitta likasinnade att dela engagemanget med. Då blir man sporrad, får bekräftelse på att det man vill åstadkomma är rätt, får positiv kick, samt utbyte och utvecklande av idéer. Tillsammans får man ork och energi till att genomföra mycket mer än vad man skulle orkat pusha sig själv till på egen hand.

Om man går igenom en jobbig period i livet kan det vettigaste vara att tillfälligt omprioritera fokus, till att få sig själv att få en bra livssituation och må bra igen. På så vis kommer man ju tillbaka på banan snabbare, med energi och engagemang i överskott till att snart aktivt göra bra handlingar för världen igen. För engagemang ska kännas meningsfullt.

Jag är vegan. Det är ett enkelt sätt att varje dag göra skillnad. Då gör man konkret skillnad genom att man inte betalar pengar till köttbönder och slaktare. Då gör man skillnad genom att man varken bidrar till miljöförstörande köttkonsumtion eller djurutnyttjande. Då gör man också skillnad genom att man får andra människor, släkt och bekanta, att ibland tänka till kring och ifrågasätta sina egna matvanor. En bra rutin helt enkelt, både för djur och för ens eget samvete.

Trots att jag är vegan, och stolt över det betydelsefulla livsvalet, så känner jag aldrig att det är tillräckligt. Jag vet andra människor, många vegetarianer, som när man pratar om detta, säger att de är nöjda med sig själva och känner att de gör fullt tillräckligt genom att dagligen välja bort kött. Jag har svårt att förstå detta. Det finns ju så mycket övrigt att göra. Så mycket att engagera sig för att förändra. Så mycket meningsfullt man kan nå framsteg med, och få sann belöning från. Om man sätter sin gräns vid den låga nivån, så hindrar man både världen från att få mer, och sig själv från att få mer tillbaka. Jag tycker aldrig man ska ”nöja sig”, utan ständigt sträva efter att gå ett steg längre i sin godhet, hitta vägar att förbättra sig ytterligare.

Visst har man inte all tid i världen. Ens tid är i realiteten väldigt begränsad, så man måste rannsaka sitt inre för att hitta sina hjärtefrågor, samt sålla mellan olika sätt att engagera sig. Man behöver revidera och resonera sig fram till hur just man själv engagerar sig mest effektivt och givande. Men alltid sträva efter att göra ännu mer gott.

Dags att ställa frågan:
”Hur ska jag rädda världen?”

 

 

Flattr this!